Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Ville man åter föreställa sig saken på ett
så handgripligt sätt, att öfverflyttningen
från det yttre till det inre rent af betyder en
förflyttning af det utom mig gifna till någon af
de delar, som falla inom området af min kropp;
då har visserligen det sålunda förflyttade
icke dermed upphört att vara verkligt, eftersom
det då ännu är någonting, som finnes i ett
visst bestämdt rum. Men någon kunskap får
jag på detta sätt icke. Det är då någonting af
tinget, som från tinget aflöst sig och inträngt i
min kropp, och öfver detta är jag då visserligen
herre, men detta tillhörer då icke längre
tinget, eftersom det derifrån aflägsnat sig,
och förhållandet blir således i sjelfva
verket det, att jag har kunskap endast om det af
tinget, som der icke finnes, och det,
som der finnes, är för mig fullkomligt obekant.
Det skulle på detta sätt mycket väl kunna inträffa,
att jag finge ett förnimmande af något, som icke
längre funnes till. Ty slutligen borde väl ett
objekt genom det beständiga slösandet med partiklar,
som inströmmade i min kropp, komma till den
punkt, då inga flera partiklar kunde undvaras, utan
att tillintetgörelse inträdde; och då är det visst,
att i samma ögonblick denna sista sändning blefve
mig meddelad, gif-varn sjelf vore försvunnen,
under det att jag ändå för-numme honom. Säkert är
åtminstone, att ingenting skulle vara sådant, som
det för mitt förnimmande visat sig, emedan just det,
som jag förnumme, vore från tinget aflägs-riadt.
Det visar sig alltså, att en kunskap, som uppkomme
genom verklighetens uppgående i mitt förnimmande,
detta må nu sedan fattas på ett gröfre eller
finare sätt, ändå aldrig blefve någon riktig
kunskap, eftersom den alltid vore en förfalskning
af verkligheten. Det återstår då att försöka den
första af de tre föreslagna vägarne, nemligen att låta
kunskapen uppkomma derigenom, att den förnimmande i
sitt förnimmande ginge utom sig sjelf.
C. P. WIKNER.
Svensk Liter. Tidskrift. 1865. II. IL
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
