Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet af G. Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde
århundradet. Af
Gustaf Ljunggren. Lund 1864.
En bok sådan som den föreliggande är i vanliga
fall icke möjlig att rekommendera åt en större
allmänhets uppmärksamhet, emedan man oftast plägar
afskräckas af ett sidoantal, som går öfver ett halft
tusen, och stundom bedömmer ett arbetes njutbarhet
efter dess vidd. Här behöfvas dock inga sådana
betänkligheter. Det Svenska dramats historia måste i
hög grad intressera hvar och en uppriktig vän af vårt
lands kultur, dels derföre att det är första gången,
denna historia tecknas i sitt sammanhang från äldsta
tider och vi få en klar öfverblick af Svenska folkets
barndomsförsök i en konst, hvars morgongryning ännu
knappt bebådats af de första lärkslagen; dels ock
emedan förf:s framställning är liflig och fängslande
samt bär det tydligaste vittne om den kärleksfulla
omsorg, med hvilken den flitige granskaren omfattat
alla, äfven de minsta lifsyttringar i dramatisk
form. En sådan kärlek i framställningen, en sådan
ömmande vård om de obetydliga tecken till verksamhet i
den nämnda riktningen, hvilka vår literaturhistoria
har att uppvisa, liknar naturforskarens ifver
att efter de sparsamma spåren af växtlif uppfatta
och framställa naturen i en fjällbygd, der hvarje
dverg-björk, hvarje grässtrå, ja, hvarje laf på
stenhällen har sin stora vigt. En sådan behandling
var också den enda, som kunde afvinna ämnet ett
allmännare intresse och för den vanliga betraktaren
fästa en annan betydelse än kuriositetens vid de
groteska skapelserna af ett ungt folks fantasi, ty för
kännaren och literaturhistorikern är det naturligtvis
annorlunda. Den är ock-gå i sjelfva verket arbetets
hufvudförtjenst, ty, för att fortsätta den ofvan
började liknelsen, förf. befinner sig i detta arbete
på samma ståndpunkt som en naturforskare, hvilken
erhållit uppdrag att beskrifva de växter, dem en
annan företagit sig att på ort och ställe samla och
ordna. Visserligen säger förf. i förordet, sedan
han såsom källor uppräknat Hammarsköld, Wiesel-gren,
Rydqvist och Klemming samt ännu ett par andra, att
detta är ’’allt hvad litteraturen har rörande vår
äldre dramatik att uppvisa." Men då Ryd-qvists,
enligt förfrs eget medgifvande, ’’förträffliga
afhandling" i Skandia öfver "Nordens äldsta skådespel"
förer granskningen fram till "vårt första tryckta
skådespel," samt med en "grundlig utredning af de
dramatiska förhållandena under medeltiden" förenar
"omdömen öfver flera af de mera betydande stycken
från den följande tiden," och då bibliothekarien
Klemmings rika samling af dramatiska skrifter vid
kongl. bibliotheket i Stockholm samt hans berömda
bibliografi öfver ’’Sveriges dramatiska litteratur"
i så betydlig mån underlättat förf:s arbete, så
måste man medgifva, att med en sådan ledtråd, som
dessa båda arbeten erbjuda, vägen varit mera lång
och tröttande, och derföre den jemna tonen och det
glada modet i utarbetningen så mycket mera lofvärda,
än den varit mödosam genom erbjudande af kritiska
svårigheter i afseende på materialet och mäktiga
hinder att öfverstiga på den re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
