Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk återblick på det förflutna året, af Ag. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1852 års fördrag hade trott för en lång framtid
ordnad. Men tyska förbundet, denna dimmbild af
ett politiskt statsförbund, hade ej fått vara med
om detta fördrag, ansåg sig följaktligen ej heller
bundet deraf, och det proklamerade sin egen kandidat
såsom tillernad regent öfver det nya tyska riket,
Sleswig-Holstein.
Man kunde likväl hoppas, att allt detta skulle sluta
med vanligt tyskt storprat, att handlingen ej skulle
följa de braskande orden, ty här börjar söndringen
mellan de tyska makterna sjelfva. Förbundets sträfvan
att uppträda sjelfständigt i lösningen af en europeisk
fråga var ett alldeles nytt fenomen, och i första
ifvern hotade det verkligen att öfverflygla de enda
hittills erkända representanterna af detta förbund i
Europas råd, Österrike och Preussen. Dessa kunde dock
ej låta detta passera; de skilde sig från småstaterna
och togo frågan i sin hand i egenskap af stormakter,
det vill säga garanter af Danmarks integritet och
Christian IX:s arfsrätt. På samma gång sökte de dock
en försoning och förening med Förbundet genom att
öfvertaga utagerandet af den nationalitetsfråga, som
de ställde i främsta rummet, och stämde Danmark att
vid påföljd af äfven Sleswigs besättande upphäfva
Novembergrundlagen. Genast härvid visade de dock,
hvad de buro i skölden, ty den betänketid, som
gafs Danmark, var så ringa, att denna grundlag ej
kunnat hinna på laglig väg upphäfvas. De ställde
således danska regeringen i valet mellan att se
sitt eget land inkräktadt eller begå en handling,
som dess egna konstitutionella lagar stämplade såsom
revolutionär. Danmark, sålunda anfallet i eget hus och
hem, hotadt i sin lifsprincip, sin konstitutionella
frihet, rustar sig till motvärn, starkt i medvetande
af sin goda rätt, och förtröstansfullt i hoppet,
att Europa ej skall låta en sådan våldsgerning
ske. England intervenerar också redan med all ifver
och söker att förekomma en strid, som hotar att störa
hela Europas fred. Ack! Englands skydd och politik
äro olyckligtvis af gammalt af dålig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
