Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Svensk Dramatik, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
skulle vara utestängda från den verld, inom
hvilken den högsta poetiska blomstringen utvecklar
sig? Skulle vi härutinnan, liksom i möjligheten af
en fullt nationell bildande konst, vara naturens
stjufbarn? För vår del tro vi icke på en sådan
stjufmoderlig fördelning af gåfvorna. Vi tänka
som Lessing, hvilken säger: "jag är fullkomligt
Öfverty-gad derom, att intet folk i verlden har fått
någon gåfva företrädesvis framför andra folk. Man
säger visserligen: den djupsinnige Engelsmannen,
den qvicke Fransosen. Men hvilken har gjort denna
delning? Bestämdt icke naturen, som fördelat allting
lika bland alla." Att vi icke ega ett nationellt
drama, måste bero derpå, att jordmånen ej varit
tjenlig för framalstringen af ett sådant, att svalget
varit för stort mellan dem, som lefde för vittra
idrotter, och lifvet, som skulle gifva dem material
till nationella bilder. Vi hylla fullkomligt samma
åsigter, som yttras af det äldre Svenska dramats
häfdatecknare, professor Ljunggren, och vi skulle
såsom basis för den svenska dramatikens framtid
vilja uppställa trenne vilkor: ett lifli-gare
tankeutbyte i allmänhet mellan den humanistiska
bildningens, företrädesvis vitterhetens, målsmän
och det praktiska lifvet; vidare en starkare och
lifligare andlig motvigt mot de materiella intressena
i hufvudstaden, såsom den enda ort, der en lefvande
dramatisk konst kan uppblomstra, liksom vi också kunna
kalla Bellman vår yppersta dramatiska skald i en viss
mening; samt slutligen ett bestämdt öfvergifvande
af den subjektivism, det hyllande af fraser utan
innehåll, af kolorit utan teckning, som nu utgör vår
grundriktning. Det är sannt, - ännu ett vilkor är
oundgängligt, nemligen en stor skald, som praktiskt
utför, hvad vi uppriktigt önska måtte blifva allmän
öfvertygelse. Men finnas blott vilkoren, så kommer
han nog, nu liksom alltid, när han varit af nöden
påkallad, den starke ande, som skall föra oss framåt.
C. R. NYBLOM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
