Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Svensk Dramatik, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frammanat den. Så äfven i våra dagar. Vi lefva inom
literatur och konst ett jemförelsevis torftigt lif,
kastade mellan den falska idealismens glittrande skal
och den krassa naturalismens råa produkter. Det
rätta ligger här som alltid midt emellan
ytterligheterna. Poesien och konsten skola aldrig
lemna det verkliga lifvet och naturen: de skola alltid
ha fotfäste på jorden, ty hon är dock skådeplatsen
för vårt menskliga lif, och det är ju detta, vi vilja
se återgifvet i skaldens och konstnärens bilder. Men
de må ej heller hafva hela sitt lif i detta timliga,
utan att ega en aning om något annat än den tarfliga
hvardags-prosan: de skola framställa verkligheten,
men på samma gång vara höjda öfver henne, de skola
icke vara fotografiska afbildningar af hvilken lumpen
figur som helst, utan de skola vara fritt och klart
uppfattade och återgifna spegelbilder af lifvet,
icke i dess tillfälliga gestaltningar, utan i den
form, som visar dess inre, nödvändiga väsende i hela
dess sanning.
Det, hvartill den falska idealismens artificiella
blomster sålunda indirekt hänvisa, är den verklighet,
som möter oss i naturen och det oss omgifvande
lifvet eller i historiens bestämda gestalter. Det
är der, vi skola söka bot för det blaserade sinnets
sjukliga utgjutelser; det är med denna verklighets
konkreta föremål, skaldens fantasi skall inlåta sig
i den helsosamma brottning, som räddar honom ur
subjektivismens förslappande känslorus, på samma
gång det äkta konstnärssinnet och naturalismens
ytterligheter skola varna honom för att i öfverdrifvet
nit emot tomheten blifva en materiens eller prosans
apostel. Det är derföre, vi med glädje helsa hvarje
försök på den objektiva poesiens område, huru ringa
som helst, ja, om äfven i grunden misslyckadt, emedan
det dock vittnar om lust att sysselsätta den skapande
inbillningskraften med verkliga bilder i stället för
att evigt låta henne simma som en vilsen fogel på de
obestämda känsloackordernas gränslösa vågor. Det är
derföre, vi med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
