Se, hon kommer - leende och from,
Ärbar i den vackra simpla drägten,
Firad, vördad på sin ålderdom,
Älskad, ärad - kronan ibland slägten!
Se i hennes milda anletsdrag
Goda tycket hjertats målning göra,
Fina vettet skrynkan ge behag,
Ädla känslans uttryck ännu röra!
Vörda dessa strödda silfverhår,
Läs ur ljusa ögat samvetsfriden
Och de dygder, som nu sexti år
Gumman följt så troget framåt tiden!
Lekar, löjen, menlös glädtighet
Vid dess åsyn aldrig flykten taga:
Glad är gumman, glad med vördighet,
Deras fägnad, aldrig deras aga.
Flickan, utaf hennes bifall stor,
Eldas upp att nya dygder hinna.
Något högt den yngling om sig tror,
Som förtjent dess minsta loford vinna.
Evas kön, till sena dagars tröst
Vördnaden din dygd skall offer bära!
Fjollan endast gafs vid lifvets höst
Ålderns lyten, icke ålderns ära:
Yra gossen henne skall bele,
Flickans skämt sin udd mot henne hvässa -
Gråa hår ej någon aktning ge
Växta på en åldrig tokas hjessa.
