- Project Runeberg -  Samlade Skaldeförsök /
254

(1876) [MARC] Author: Anna Maria Lenngren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Imitationer och översättningar - Dido till Eneas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När luften, mera blid, blir mindre tung och kall,
Jag på din grymma färd sjelf villigt skynda skall.
Min kärlek vill sig ömt med detta uppskof nöja,
Och för din flottas hjelp du sjelf behöfver dröja:
Mot anfall utaf storm den icke håller prof,
Och än ditt trötta folk af hvila har behof.
Eneas, för den tro, hvarmed du älskad blifvit,
För alla ömma prof, min kärlek dig har gifvit,
Och för det helga band, som smickrat har mitt hopp,
Jag dig med tårar ber din flykt att skjuta opp!
Låt ej en fåfäng håg ditt hjerta få förvilla —
Dröj tills med hafvets svall min kärlek sig får stilla
Och jag med mera tid mitt svaga hjerta lär
Att tåla det, som nu mig svårt och dödligt är!
Men då ej all min bön förmår din ömkan väcka,
Skall en förtviflad hand min bittra lefnad stäcka.
Mot mig du icke mer skall öfva ditt förakt —
Min oskuld fredas skall mot sjelfva dödens makt:
Han ända skall de qval, som i mitt hjerta rasa,
Och lifvet, mer ej kärt, jag skådar nu med fasa.

Ack, att i denna stund du kunde se min bild,
Kanske du, ändtlig rörd, blef mindre grym och vild!
Jag skrifver, och ett svärd jag i mitt sköte sluter,
Det jag af liflig sorg med tårar ömt begjuter —
Det är en skänk af dig, som pröfva skall mitt mod:
Och tvättadt utaf gråt, det färgas skall med blod.
Eneas, till de qval, som ödet åt mig ämnat,
Hur passar icke väl den gåfva du mig lemnat!
Men jag ej såras först, då svärdet gör mitt slut:
Af kärleks grymma hand jag sårad är förut.

Min syster, du, som vet hvad motgång jag förfarit,
Som både om mitt brott och oskuld kunnig varit,
Du, som beklaga lär mitt öde och mitt fall,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lenngren/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free