Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Rosalie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beskref mig dygdens lön omsider,
Dog om en natt uti ett lider
Och packets ömkan fick.
En Laïs sågs förbi med gyllne förspann tåga —
Hon dygdens öde såg, såg fasan i min själ
Och, grufligt gäckande min plåga,
Mig fräckt om dygden hördes fråga:
Om den sig lönar väl.
Ännu min moders ord mig någon styrka skänkte —
»Den dygdige är säll!» brast jag med tårar ut.
Men diamantens prakt, som blänkte,
Då glädjens dotter fönstret sänkte.
Förqväfde mitt beslut.
Jag följde hennes spår: jag lastens bana trädde,
Och lyckan gaf mig hand. Jag skimrade af prakt.
Det guld, som mina väggar klädde,
Min rikdom, allt belog och hädde
Hvad mig min moder sagt.
Men, sedolärans tolk, jag hör dig gräsligt banna:
Du mig en sliten text om tvenne vägar lär.
Jag ler åt hotet i din panna
Och ger mig dristigt lof att stanna
På den, som rosor bär.
»Ja, följ den,» ropar du, »men lugnet, sinnesfriden
Ditt läger skola fly!» — Visst ej — jag lärt förslå:
Man hvilar bättre här i tiden
På ejderdun, i skygd af siden,
Än på en bädd af strå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
