Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1860-talets Sverige och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillvägagående med militäruppbåd och häktningar samt
åtal, som gjorde stort fiasko, men rörelsen stannade af af sig
själf, och uppståndelsen och oron blef t. o. m. bland de
skånska grefvarna och friherrarna af fort öfvergående natur.
Dessutom inträffade under 60-talet visserligen åtskilligt,
som retade och väckte harm och bitterhet och föranledde
till – som det vill synas mycket befogade – deklamatio-
ner öfver lagstiftningens orättfärdighet, kränkande brott mot
rättsmedvetandet etc. Blanche, som var den tidens folktri-
bun, fann sig redan 1860 föranlåten att i Illustrerad Tidning
uppträda mot olikheten inför lagen, och i Aftonbladet kom
1865 hans mycket uppseendeväckande artikel »Samhället är
sjukt», och båda artiklarna illustrerades med en mängd färska
fall. Han – och många med honom – harmades öfver den
för en mängd småfolk ruinerande Holmska kraschen på
ett tjugutal millioner, öfver Riexska målet, öfver polisbru-
taliteten och godtycket etc. etc.
Holm hade svindlat och bedragit i åratal, men kom hel-
skinnad undan, sedan hans affär som stadsmäklare öfver-
låtits på ett af hans biträden, mot villkor att större delen
af inkomsten tillföll Holms hustru. Riex gjordes med all
gevalt ansvarig för tågsammanstötningen vid Sandsjö. Han,
som ej gjort annat än lydt förmännens order, häktades, satt
inspärrad i månader, hans kamrater, lokomotivförare som
inkallats som vittnen, nekades permission etc. Slutet blef
ock att Riex dömdes till hårdt straff och stort skadestånd.
Men huru mycket än sådant och annat retade och huru ferm
den dåtida stockholmsbefolkningen än tycktes vara t. o. m. för
små upplopp, var släktet och tiden i själ och hjärta allde-
les för gemytligt, för barnsligt och naivt, för att icke har-
men tämligen snart skulle lägga sig, utan att lämna efter
sig på djupet den bitterhet, som ligger och pyr och i si-
nom tid slår fram som en kraftig eld.
Det vill förefalla, hvad öfver- och medelklass beträffar,
som om öfver dess förströelser och syn på tingen låg något
juvenalartadt lynnesdrag. Man tycktes icke heller ogärna
- 803 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
