Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. På Ulriksdal och Bäckaskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidt möjligt utomhus, var alltid ett enkelt, okonstladt och
angenämt landtlif. Till de återkommande förströelserna
hörde kägelspelning och utflykter till någon s. k. »fölhage»,
till Ifö klack eller till något ställe i den öfriga vackra omgifningen.
En specialitet för stället var ock Bäckaskogsålen.
Ställets ålfiske var af gammalt vida berömdt och omnämnes
äfven af Linné. Det var ett af kungens nöjen att på
morgnarna själf vara med om vittjandet af ålkistorna.
Ett omtyckt skämt i den tidens stil, som ock praktiserades
på Bäckaskog och tycktes gå ut öfver den unga prinsessan
och hofdamerna, var att företaga s. k. städning i rummen
till natten, stänga in tuppar i kakelugnarna, släppa in igelkottar,
lägga kaktus i bäddarna och mjöl i nattmössorna,
samt förbruka allt det nikt, husapoteket kunde åstadkomma
till oväntade fyrverkerier. Dylika upptåg roade icke blott
kungen, utan äfven drottningen.
Allt som allt betecknade såväl för kungen som hans familj
och omgifningen en kortare eller längre vistelse vid
Bäckaskog angenäma dagar. Stället inspirerade ock kungen
till en dikt, hvari det bl. a. heter:
Åter är jag här! Jag fritt får andas
Mina gröna lunders luft igen.
För min länge närda längtan randas
Stunder utaf ostörd lycka än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
