Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. På Ulriksdal och Bäckaskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans befattning som kungens »piprensare» lär ha upphört
redan 1866, därför att han stal för mycket af kungens cigarrer,
men däremot fick han fortfarande stå bakom kungens
stol vid middagarna. Till en början hade han ock varit
med på förstamajpromenaderna, men sedan han en gång legat
i diket med den häst han red, upphörde hans funktion
som jokej. Han var ganska äfventyrlig och ställde till
mycket spektakel, gick med hofskvaller till riksdagsgubbarne
etc. Kungen hade dock mycket fördrag med honom, men
hofmarskalken Sandels hade ett horn i sidan till honom.
Tockson, hvars porträtt i olja hängde, kanske ännu hänger
på Ulriksdal, gifte sig slutligen 1870 till pengar – 20,000 kr.
säges det – och var efter konungens död en tid anställd
vid ett romerskt bad, men lär ha dött fattig.
Men nu tillbaka till kungen och hans grannar. Ett stort
nöje för kungen var ock att för sina främmande förevisa
de villor han, som här ofvan nämnts, låtit uppföra på Ulriksdals
område. De Geer beskrifver, hurusom en gång,
då han och utrikesministern Karl Wachtmeister voro ute
på Ulriksdal, efter middagen en liten kalesch kom fram,
kungen satte sig själf på kuskbocken och blef sina båda
excellensers ciceron. Man skulle se på inredningen, vare
sig värdfolket var hemma eller icke, och antagligen blef
inte frun i huset så synnerligen glad att, när hon kom hem,
få höra, att kungen och statsministrarne varit där och inspekterat
både barnkammare och sängkammare och mera
sådant. På ett ställe kom en betjänt ut och förklarade att
herrskapet nyss farit till staden. »Det gör ingenting», sade
kungen, »vi vill bara se rummen», och slog upp dörren
till salongen, där värdinnan stod generad midt på golfvet.
Ända sedan Upsalavistelsen hade kungen stått i liflig
kontakt med de Upsalabekanta, han lärt känna som glada
och trefliga, som bra sångare etc., och detta umgänge utanför
hofvet och de militära kretsarna spelade en mycket beaktansvärd
roll i hans enskilda lif. Sina sångare såg han
ofta hos sig, och bland de gamla juvenalerna jämte deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
