Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Kung Karl i konstnärskretsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademins sekreterare Axel Nyström och öfverintendenten
Dardel. Kring dessa ha sedan grupperat sig såväl de nu
gammalvordna ungdomarne från 40-talets Rom: Palm,
Plagemann, Troili, Stäck, Molin, K. Staaff, som de flesta
hemmavarande af de yngre.
Kring hufvudgruppen ha samlats den tidens mest framskjutne:
Qvarnström (bildhuggaren och akademins direktör),
Boklund, Scholander, Höckert och Edv. Bergh. Blackstadius,
Billing, Henrik Ancarkrona och Lea Ahlborn hålla sig
i andra planet, medan herrarne chevalereskt för Amalia
Lindegren lämnat plats i första ledet.
Och yttersta vänstra flygeln intas af de unga. Främst
sitta Koskull, Vilhelm Wallander och Brandelius, bakom
dem stå Arsenius och Törnqvist (arkitekt), Eskilson, Malmström
och Winge och de båda landskapsmålarne Gustaf
Rydberg och Alfred Wahlberg, medan Georg von Rosen
kommit in bland de gamla på högra flygeln.
<image>Kung Karls namnteckning.</image>
Kung Karls namnteckning.
Den afbildade konstnärskretsen är den stockholmska.
Lägg sedan därtill »emigranterna», som på planschen lysa
med sin frånvaro: Egron Lundgren, Billmark, Kiörboe,
Geskel Saloman, Albert Berg, Jernberg, Nordenberg, Fagerlin,
samt de unga, som ännu äro flyttfåglar, Fritiof Kjellberg,
J. E. Ericsson, Hertzberg, P. D. Holm, Wirgin,
Gotthard Werner – och man måste medge, att kung Karl har
skäl att med glädje och stolthet se på den konstens blomstring,
som han fått upplefva och i sin mån kunnat främja.
Som medelpunkt i konstnärskretsen var han, enligt det
intryck Dietrichson återger som sitt, långt ifrån imponerande,
men desto mer älskvärd. Just hans känsla af att
endast vara utöfvande dilettant ställde honom nämligen,
tror Dietrichson, i hans egna ögon på ett lägre trappsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
