Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tror inte fru Lundberg, att det vore bättre att flytta honom
på soffan?» sade kungen, då han en afton åter var hos den
sjuke. – »Jo, ers majestät! men för denna flyttning fordrades
en karl.» – »Tror inte fru Lundberg då att jag är en karl?»
invände kungen och flyttade i samma ögonblick, med tillhjälp
af sin kavaljer, sin läkare på soffan,
Om det var under samma sjukdom eller vid ett annat
tillfälle vet jag ej, men en gång då samme lifmedikus låg
fängslad vid sjukbädden, skulle ett bröllop inom hofvets
kretsar äga rum, och till detta voro dr Lundberg och hans
fru inbjudna. I följd af mannens sjuklighet tänkte den se-
nare ej att gå på bröllopet, utan satt, då det skulle äga rum,
lugnt kvar vid mannens sjukbädd. Helt plötsligt inträdde
då kung Karl i rummet och frågade, om ej fru Lundberg
skulle fara på bröllopet. Hon svarade nekande.
»Ja, men om jag nu lofvar att bli sittande här, tills fru
Lundberg kommer tillbaka. Jag skall visa mig som en riktigt
samvetsgrann sjukskötare.»
Utan att lyssna till vidare invändningar ringde han och
befallde fram en vagn; fru Lundberg måste göra toalett och
sedan komma in och visa sig för honom. Då hon sedan
efter en eller annan timme återvände, satt kungen ännu vid
sin väns och läkares sida. (C. Bååth-Holmberg.)
Många voro de vänner kung Karl bragte en ekonomisk
hjälp eller sökte förskaffa en betryggad eller fördelaktigare
befattning. I detta senare hänseende hindrades han dock
emellertid af sina ansvarige rådgifvares motstånd att upp-
fylla oförsiktigt gifna löften och fullfölja afsikter, som må-
hända vittnade fördelaktigare om hans välvilja och goda hjärta
än om betänksamhet och omdömesgillhet. Understundom
voro dock icke rådgifvarne i tillfälle att afstyra hvarjehanda
befordringar och placeringar, som sedan från allmänhetens
sida mötte ett befogadt klander.
Kung Karls benägenhet för gunstlingar är redan berördt
och komma vi i det följande mera in därpå. De Geer skrifver
på tal härom.
45 Karl XV och hans tid - 617 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
