Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 2 december på kvällen fördes konungens lik, som
kommit med kungens fartyg »Slesvig» till Köpenhamn, under
stor högtidlighet på båt från redden genom kanalerna till
Tyghusgården under sorgemarsch och fackelsken från strän=
derna och de många båtar, som åtföljde den kungliga slupen.
Pä stränderna stodo sorgklädda människomassor i djupaste
tystnad. I Tyghusgården mottogs hans lik af konungen,
kronprinsen, ministrarne och representationernas talman.
Den 18 december fördes .sedan konungens lik genom Kö=
penhamns gator ut till Frederiksberg och därifrån på natten
till Roskilde, där den högtidliga bisättningen ägde rum dagen
därpå. Liktåget var det största, som någon konung dittills
haft, och till det slöt sig bl. a. en mycket stor deputation
bönder från alla delar af landet.
Den nye danske kungen, Kristian IX, befann sig i en sär-
deles svår och pinsam belägenhet. Å ena sidan en hetsig
folkopinion, som med desto större otålighet kräfde det an=
tagna författningsförslagets sanktionerande, som den djupt
misstrodde hans nationella sinnelag. Stämningen i Köpen=
hamn var dagarna efter tronbestigningen mörk och hotande
med folkskockningar på gatorna, upprörda möten och talrika
yttringar af motvilja mot konungen. Genast den 16 novem-
ber hade Ploug i Fsedrelandet manat honom att ofördröjligem
sanktionera författningen, såvida han ville tillträda sin re-
gering i ro och lugn, och från de folkskaror, som den 17
november skockade sig kring det kungl. palatset, hördes
flera gånger ropen: Lefve Karl XV. Det fanns ock många
i Köpenhamn, som icke voro obenägna att få bort Kristian
IX till förmån för Karl XV eller hans broder Oskar. Å
andra sidan kunde han lätt inse, att en sådan författning
skulle än mer än marskungörelsen stämplas af Tyskland som
en kränkning af Danmarks löften 1851-52. En skarp protest
hade ock redan inlupit från Preussen, där Bismarck icke
längre ansåg behöfligt att hyckla de tendenser till tillmötes=
gående, som han dittills af politiska beräkningar lagt i dagen
vid »episoden Blixen» med flera tillfällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
