Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offentligt vande sig till har och folk, begagnade han uttryck,
som voro alldeles frammande for den gangse officiella sti=
len. Sa t. ex. nar han tackade underskrifvarna af en
<
adress for deras »vanskap och tillgifvenhet» eller i prokla=
mationen till Kopenhamns borgare efter aterkomsten fran
haren yttrade i april: »Vi skola ga hand i hand med hvar»
andra, i ondt som i godt skola vi sta hvarandra bi.» - Ett
muntert ord kom latt pa hans lappar, och ofta anslog han dar=
igenom den ton, som passade in i stamningen, som nar han
vid afskedet fran en afdelning soldater sade: »Det drojer
icke lange, innan ni ha mig dar borta, for jag maste dock
syna tyskarne litet i s6mmarna.» Den hanforelse, som vid
denna tid halsade kungen hvar gang han visade sig, var of=
vervaldigande. I synnerhet flockades man kring honom
forsta dagen han red ut for att taga afsked af afdelning=
arna, som skulle till haren. Gatorna han red igenom
myllrade af folk, i fonstren sagos hufvud vid hufvud, man
viftade, man jublade och man grat. Intet garde och ingen
polls hindrade folksvarmen att tranga sig kring kungen och
hylla honom med sina rop; sjalf satt han likbiek af rorelse,
med fuktiga ogon, men halsade vanligt at alia sidor, me°
dan hasten steg for steg banade sin vag genom det tata
folkvimlet.
Nagot liknande upprepades, nar han pa sina resor visade
sig for landets ofriga befolkning eller nar han gastade ha=
ren, och ingen deltog af fullare hjarta i denna hyllning an just
menige man. Kungen gengallde ocksa rundligen den tillit,
som visades honom; forst sande han gardet till haren och lat
den kopenhamnska borgervsebning ofvertaga slottsvakterna,
och senare afstod han ocksa harifran for att icke fororsaka
borgarne onodig tidsspillan och besvar. Att en konung under
ar 1848 icke onskade annat skydd an det han hade i sitt
folks tillgifvenhet, var for visso utan motstycke i det ofriga
Europa. (Neergaard, »Under Junigrundloven».)
Man kan latt fatta, att sadant biter sig djupt fast i fol=
kets hjartan och ar maktigt att ofverskyla manga skr6plig=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
