Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. »Bort med stånden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit den hårdt tillkämpade åsikten om fruktlösheten att
spjärna mot det modärna samhällets udd, som dref ko=
nungen att lojalt böja sig och lojalt medverka till en sam=
hällsreform, som icke i sig själf anslog hans subjektiva upp=
fattning, men som han dock förhjälpte till framgång, icke minst
därigenom att han satte De Geer i spetsen för sin konselj.
Detta tal om regentstorhet och sättet, hvarpå densamma
skulle ha yttrat sig, förefaller dock något oklart och icke
heller vara fullt sammanhängande med den senare delen
af resonemanget. När kung Karl ville bli af med Gunther
(se sid. 116), inte gick han då med ljus och lykta för att
till hans efterträdare leta upp »den bäste mannen i riket»
för en representationsreform, och icke heller fanns det väl
något, som gjorde sannolikt att det fullständigt oskrifna bla=
det De Geer ägde några större politiska förutsättningar för
att bli den bäste mannen för sådant värt. Likaledes har
det icke försports om något initiativ från kungens sida till
reformfrågans återupptagande. Icke heller kan man säga,
att sedan densamma genom De Geers initiativ väl kom upp,
kungen verkligen gjorde någon så stor insats af ett aktivt
intresse och vilja, att han kunde sägas på ett intimare och
reellare sätt göra saken till sin egen, sin andliga tillhörig"
het. En relativ passivitet, ett låtande det ske eller att ej
vilja eller kunna motsätta sig ett förslags utarbetande och
framläggande – det kunde ju vara i och för sig en god sak
till stor båtnad för det allmänna och, i den mån det kom
sig af folkliga sympatier och förtroende, äfven vara högeli=
gen anslående och berömligt. Men det vill näppeligen synas,
som om man därför vore berättigad att däri se någon
egentlig storhet som regent.
Af allt att döma vill det synas, som skulle konungen i
början föga trott på nödvändigheten af en genomgripande
representationsförändring, hvarjämte ock hans intresse för
hela saken öfver hufvud var synnerligen ljumt. Och säkert
är, att hade en reform kommit till stånd efter hans hufvud
eller i den form hans påskyndare läto honom förfäkta, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
