Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. »Folkets pulsar i brand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerade genast lifligt däremot. Tanken på en motdemonst=
ration från svensk sida väcktes fort och vann allmän anslut’
ning. Men medan man på ett och annat håll förordade, att
Pultavadagens minne skulle högtidlighållas med en sor^e»
fest, hade man å de flesta andra håll en mera stolt och
trösterik, ja nästan nationellt exalterad syn på dagens bety=
delse och rätta sättet för dess högtidlighållande.
August Sohlman i Aftonbladet resonerade t. ex. som så,
att ryssarnes bibehållande af denna enda minnesfest vore
för den svenska nationen en ärofull påminnelse om att fa=
rån för Sveriges öfvermakt en gång varit så grundad och
stor, att det annars så stolta Ryssland ännu i sitt hjärta be=
varade en, kunde man hoppas, hälsosam skräck för de svenska
vapnen. Man firade icke segerfester öfver föraktade fiender,
och i ryssarnes glädjebägare öfver Pultavaslaget gömde sig
en själfbekännelse, som icke alla nationer skulle vilja afge.
Sveriges stjärna hade ingalunda gått ned vid Pultava, om
än Karl XII:s gjort det, ty ett lands ära vore lika litet som
dess sanna lycka bunden vid landvinningar på aflägsna kus=
ter och bland främmande folk.
Som en rätt och sannskyldig skandinav ägnade och anstod,
sökte ock Sohlman ytterligare tröst i sina skandinaviska
ideal eller i den tanken, att Sverige, själft starkt genom
sina mer och mer utvecklade resurser och sina söners pa=
triotism, bildade en medelpunkt inom ett förbund af fria
och frihetsälskande närbesläktade nationer, som, om än icke
ense om vägen, dock tydligt såge målet i upprätthållande
af gemensam själfständighet och ära i den skandinaviska
norden. En sådan ställning bjöde aktning och gåfve trygg"
het. Alltså, lika litet som ryssarne hade anledning att hysa
sann fröjd öfver Pultavaslaget, lika litet behöfde svenskarne
sörja det evärdligt. Vi hade lärt oss att skilja mellan sak
och sken.
Och Ridderstad i Östgöta Correspondenten ville ha en
allmän nationell fest, årligen återkommande på Pultavadagen,
hvarvid minnena af forna ärofulla tiders storhet och fram»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
