Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han uttrycker sin glädje och stolthet öfver de föränd»
ringar, som gjort att vårt land, åtminstone vida mindre än
förr, var beroende af en personell styrelse och således också
af slumpen, som så nyckfullt och olika begåfvar äfven den
som födes till purpurn. Det folk, som icke i främsta rum=
met råder öfver sig själft, måste icke allenast känna sig för=
ödmjukadt af att vara försatt i omyndighetstillstånd, utan ock
finna sig tryckt af en ständig osäkerhet och oro. Man hade
fått nog af det personella regeringssättet. Vid mer än ett
tillfälle hade det visat sig, att statsrådet i sin nuvarande
form förmått lämna det skydd, grundlagen afsett, och af=
värja förhastade och äfventyrliga beslut.
Han betonade tillika eftertryckligt vikten af att den konsti=
tutionella regeringen, d. v. s. konungen och statsrådet i före"
ning, ägde styrka och anseende. En stor fara vore, om
ministären söndrade sig inom sig själf. Men allra störst
blefve faran, om söndringen ägde rum icke mellan konsel=
jens medlemmar, utan mellan konung och konselj. Inträf=
fade det då, att konungen, fastän han saknade förtroende
för sina rådgifvare, likväl ej skilde sig från dem samt, i stäl=
let för att understödja deras sträfvanden och söka bereda
framgång åt i samråd framlagda förslag, på omvägar mot=
verkade dessa förslag och sträfvanden - då förlamades också
regeringsmaktens styrka.
Ganska ofta hade man sett, att konstitutionella regenter
med misstänksamma ögon betraktat den myndighet grund-
lagen ställt vid deras sida och gjort till en regeringsgrund=
sats att rådgifvarnes inflytande och anseende måste inskrän=
kas. Men det vore lätt att förstå, hvarifrån detta politiska
fel härleder sig. Dels kändes alltid ett band på den person=
liga viljan besvärligt, dels trodde man kronans glans fördunk=
låd, om det ansåges att någon inskränkning ägde rum i makt=
fullkomligheten, dels förbisåge man, att under närvarande
tider utförandet af den personella styrelsen - så framt den
icke skulle upplösa sig i ett gränslöst slarf och missbruk
- blefve en praktisk omöjlighet, därest ej regenten åt re=
geringsbestyren egnade en oafbruten uppmärksamhet och
det mest ansträngande arbete, som skulle utesluta nästan
all annan sysselsättning och därjämte kräfva en sällsynt
stor förmåga öfverstigande t. o. m. Gustaf II Adolfs och
Karl IX:s. Slutligen gjorde man sig ej tillräckligt reda för
de följder, som af ett sådant system i längden måste upp=
komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
