Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vicekonungaidyllen i Norge. -- Regentskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig själfva, att han var och förblef en utlänning, som lefde
bland det folk han styrde, utan att hvarken förstå dess språk
eller nationallynne och åskådningar. Oskar I var också fransman
till födelse och uppfostran, och fastän han kommit ung
till Sverige och fullständigt tillägnat sig svenska språket samt
var grundligt hemmastadd i båda ländernas alla förhållanden,
så förblef dock alltid något utländskt kvar hos honom.
Denna utländska prägel gjorde sig så mycket starkare gällande
i följd af hans reserverade natur och kyliga temperament.
Men kronprinsen var svenskfödd och från första stund
fullständigt svenskt uppfostrad. Först af honom och med
hans allmänna läggning kunde man vänta, att han skulle
känna sig helt som svensk man. Det visade sig ock vara
fallet. »Nationalkänslan hos honom hade till och med
all den öfverströmmande entusiastiska och aktiva karaktär,
som den ofta brukar få, där den helt och fullt har besegrat
ett främmande blod och känner ett starkt behof att bevisa
det inför hela världen.» Han stod nu ock vid denna tidpunkt
i sin mandoms bästa kraft och tycktes af naturen vara väl
utrustad för sitt kall. Både i sitt yttre och sitt väsen påminde
han mycket mera om farfadern än om fadern. Han
var ovanligt vacker och ståtlig, djärf och eldig, rättfram och
hjärtlig. Han hade ock genom dessa egenskaper snart vunnit
en utomordentligt stor popularitet. Och det icke blott
i Sverige.
Också i Norge blef han synnerligen populär, äfven om
han där oftare väckte anstöt genom sitt något obetänksamma
och ungdomligt obehärskade sätt och tal. Man kunde inte
undgå att märka, att han väl mycket med svenska junkerögon
såg på det demokratiska norska samhället. Han lät
emellanåt undfalla sig oförsiktiga yttranden, som visade huru
illa han trifdes bland de stela högtidliga norska ämbetsmännen
och de grofhyflade, misstänksamt förbehållsamma
norska bönderna. Men, omnämner den framstående norske
historieskrifvaren J. E. Sars, hvilken 1856 som ung lofvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
