Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnospråk (1899)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller fru den och den, skulle meddela oss många
folkliga iakttagelser om egendomligt kvinnospråk. Så
synes dock knappast vara förhållandet. Åtminstone så
vitt jag kunnat finna, syfta ordstäven huvudsakligen
på »gummans» eller »kärngens» egenskaper i övrigt,
i synnerhet enfald, parad än med förnöjsamhet, än
med övermod. Några få gälla hennes oförmåga att göra
riktiga slutledningar eller ock hennes benägenhet
för uppbyggliga uttryck, t. ex.: »Vi skola alla den
vägen gå», sa’ gumman, när suggan drunkna’.
Både i folksägner och annars framhålles det som en
egenhet hos kvinnan, att hon icke gärna ger tappt
i ordstrider, utan är envis i sina motsägelser och
försöker att behålla sista ordet.[1] Detta kan ju i
viss mån räknas som något karaktäristiskt för hennes
språk, ty hon kan därvid råka ut för täta upprepningar
eller ock för att göra invändningar av samma logiska
värde som t. ex. i följande fall (se A. C. Edgrens
pjes Älvan):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
