Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kvinnorörelsens vinningar utåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fäder, med tid och ro att med modern dela uppfostrans
uppgift och med henne och barnen hemlifvets - liksom det
öfriga lifvets - glädjeämnen.
Barn, födda af föräldrar, hvilkas kroppar och själar äro
väl ägnade och beredda för ett värdigt föräldraskäp och
som sålunda åt dessa barn kunna skänka sunda och sköna
lifsbetingelser.
Samhällen, där det nya släktets väl är den medelpunkt,
till hvilken alla samhällsplaner innerst syfta.
Det nu skildrade idealet tar för min fantasi bilden af en
italiensk sommarträdgård med utsikt åt det vida hafvet. Den
ofvannämnda socialistiskt-feministiska framtidsbilden
däremot ter sig som en stenkolsgrufva, där fordomtid
själiska och samhälleliga vegetationer blifvit förstenade,
så att de numera endast duga som drifkraft för maskiner.
Intet bevisar bättre huru motsägelsefull - och till
dels därför så hemlighetsfull - utvecklingsdriften är,
än att nyssnämnda oorganiska framtidsideal är den logiska
följden af kvinnorörelsen, när man utdrar den yttersta
konsekvensen af dess grundtanke: kvinnans rätt till
individuell, fri kraftutveckling.
En viss emancipationsteori - och en hel del feminister -
ha drifvit individualismen till den punkt, där den enskilde
häfdar sin personlighet mot släktet, ej inom det, med
andra ord: där individualismen blir själfkoncentration,
blir antisocial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
