Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I den röda tunneln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om nu soldaterna häftigt storma fram mot
fienden, kunde det bli fara för att artilleriets
långskjutande mera rakgående kanoner skulle
skjuta de egna soldaterna i ryggen i stället för att
borra sig in bland fienden.
Och det går inte an, kan du begripa. Därför
har man konstruerat artilleripjäser, vilkas kulor
slungas uppåt i krokig bana och på så sätt
slungas över de egna trupperna ned på fiendens.
Dessa äro de s. k. fälthaubitserna, med kortare
lopp än kanonen men med längre lopp än den
vanliga mörsaren.
Både granater och granatkartescher äro
fältartilleriets projektiler. Kanonernas kaliber är
7,5 centimeter medan haubitsens är 10,5 till 12
centimeter. Kanonprojektilen väger 6,5
kilogram, haubitsarnes respektive 12 à 16 och 20 à
25 kilogram. Och medan fältkanonens
utslungningshastighet är 500 meter i sekunden är den
senares högst 300.»
Dessa alla tal, som äro ganska magra och
skinntorra, visste den tomma manteln att så väl
kläda i ord, att bacillen bara satt där och
gapade och var alldeles fångad av talets
underbara makt. Bacillen fröjdades: det var ju riktigt i
dess smak också – att förstöra människor.
Och så beskrev manteln hur
positionskanonen, det vill säga sådan, som beräknas
längre tid bibehålla sin uppställda plats, fast den
väger cirka 3,000 kilogram ej heller behöver mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
