- Project Runeberg -  Hertiginnan af Finland /
240

(1899) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Afskedet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240 HERTIGINNAN AF FINLAND

Eva stod darrande af förvåning.
- Hans hustru! Lyckliga Anna! Gud vare lofvad.
Hans hustru, du! Ja, hvem är honom mera värdig
än du, du fromma, du trogna, du ödmjuka syster -
du, som ensam bland oss kan hans egen stora konst
att försaka dig själf! Du hans hustru... afundsvärda!
Öch när jag tänker på hvad jag skulle ha varit i ditt
ställe, om Valborg lyckats i sin envisa plan.., nej, Anna,
Gud finner dock alltid de bästa råd. Nu är det godt,
nu är det vist och beståndande så, ty vi hafva ingenting
gjort därför. När vi vilja tränga os~ in i Guds råd-
kammare, komma vi åstad endast ofärd och dårskap...
Men att han icke nämnde ett ord åt mig. . . att han
kunde så djupt förakta mig!
- Läs om hans bref!
Eva läste det korta brefvet ännu engång. Hon
läste: néirhelst och kvarheist. . Nej, så skrifver man
icke till den man föraktar. Han skall komma!
Det var sista aftonen före afresan. De fader- och
moderiösa syskonen hade slutit sig allt närmare till
hvarandra. Lyckobarnet, sorgebarnet huru man tog
det - skulle nu lämna den förtrogna kretsen för alltid.
Hon hade medfört afskedsgåfvor åt alla, hon kände de
sista band brista, som ännu förenade henne med barn-
doms- och ungdomsminnena...
Följande morgon stannade vagnen utanför syskonens
port, för att afhämta Karin, som skulle åtfölja sin syster
till Petersburg. Annu engång tryckte Eva syskonens
händer, när hon kastade en blick mot gafveln af folk-
stugan och varseblef, att ett fönster stod öppet. Det
var Valborgs kammare. Den gamla stod i fönstret och
betraktade afresan. Eva utbredde sina armar, hon trodde
sig se, att Valborg grät.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:39:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertifin/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free