Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFSKEDET 237
Inser du icke, att det är nödvändigt, efter allt hvad
här skett?
- Naturligtvis. Du har allt skäl att göra ett sådant
förbehåll. Jag tänkte blott på ett ordspråk, som brukas i
krig. Världslig vishet är ju intet annat än dårskap för Gud.
- Hvilket ordspråk?
- Åt en flyende fiende skall man bygga gyllene
bryggor.
- Det vill säga: öfver en flyende synd skall man
kasta en gyllene täckmantel.
- Nej, de sjuttio uttolkare skulle säga: för en
flyende synd skall man lätta och icke försvåra bättringens
återväg. Säg mig, hvilket är bättre: att vigas annor-
städes än i Åbo, eller ej vigas alls?
Diakonus Elg gick med häftiga steg fram och åter
i rummet. Det sjöd och det brusade inom honom;
den gamle förrädaren uppreste sig i hans hjärta som ett
rytande lejon, men David, gudsmannen, reste sig likaså
och brottades med lejonet i en väldig, af inga dödliga
blickar skådad kamp. När lejonet ändtligen låg slaget
till marken, aftorkade diakonus en svettpärla från sin
panna, nickade åt sin änglagoda, praktiska syster, fattade
pennan och skref:
»Till Eva Merthen.
Sänd mig ett bud närhelst och hvarhelst dii be-
liöfver mig. Öm Gud vill, skall jag komma.
M. E.»
Medau hau skref dessa ord, stod hon, till hvilken
de voro skrifna, utanför Valborgs dörr i syskonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
