Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Botgörerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 HERTIGINNAN AF FINLAND
själf, som har ingifvit mig någonting af er egen andes
höghet, och om jag famlat efter ovissa mäl, dem ni ej
kan godkänna, så är det dock ni, som först har lärt
mig att förakta det låga och söka det högsta. Döm
mig icke, fördöm mig icke! När jag lämnar mitt
fädernesland och allt som fordom varit mig kärt, låt
mig icke lämna det med den tanken att ni föraktar mig!
Hon talade så varmt, hennes sköna ögon betraktade
honom med en så bedjande tårglans, hon vädjade så
oemotståndligt till en aldrig fullt nedtystad förrädare i
den stränge botpredikantens eget hjärta, att han behöfde
allt sitt mod, för att ej svikta i frestelsen. Han vände
sig bort, för att icke röja sin svaghet, och svarade med
låg röst:
- Bed Gud förlåta dig, såsom jag förlåter dig,
olyckliga barn!
- Tack. Ni har beviljat min första bön. Visa
mig vägen till Guds förlåtelse!
- Gå till din frälsare. Synda icke härefter. Bryt
din förbindelse. Afsäg dig den kärlek, som kyrkan ej
helgat. Återse icke mer den man, som du ej har rätt
att tillhöra. Kvarstanna i ditt land, och fruktar du
Åbo, så vill jag bereda dig en fristad i någon aflägsen
prästgård.
- Jag är beredd att lyda ert första råd. De senare
kan jag ej följa. Det är omöjligt.
- Du dagtingar med ditt samvete?
- Jag dagtingar icke, jag lyder. Men på ett annat
sätt än ni föreställer er. Tillåter ni mig att nämna min
andra och sista bön?
- Jag tillåter intet på andra villkor, än att bryta
med det som varit. Ingen kan tjena två herrar. Mellan
Guds rike och synden finns ingen medelväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
