Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1nE1)I~N 221
Ack, gudmor, om sälilieten någonsin här pa
jorden vore fullkomlig, så vore hon ingen sällhet mer.
Den lyckligaste vore icke lycklig, om han ej kunde
hoppas att blifva ännu lyckligare.
Hedvig, sade fru Heldt, gå med barnen till
gungan!
Hedvig gick med en lång blick på den beundrade
hertiginnan. Hon hade gärna önskat veta hvad där ännu
kunde fattas i en så afundsvärd lycka.
- Vi äro nu ensamma, yttrade gudmodern ömt.
Öm du ännu hyser en ouppfylld önskan, så förtro den
åt mig! Jag har lofvat din mor, att vara för dig i
hennes ställe, när hon ej mera finns till.
Eva teg.
Fru Heldt begvnte att räkna på fingrarna.
- Låt oss, sade hon, uttänka allt hvad goda och
förståndiga människor - jag talar icke om andra -
betrakta som önskvärdt i lifvet. Först Guds välsignelse
och ett godt samvete.
Jag beder därom.
För det andra hälsa ... därnäst ungdom, skönhet,
förstånd ... därnäst ett rikeligt bröd som äfven räcker
att dela åt andra.. . l~ärlek...
Eva nickade.
Hvar var jag? För det åttonde således kärlek
af dem man älskar, tillgifvenhet, tacksamhet af kända
och okända, hundrade och tusende . . . Hvad mer?
# Aktning.
- Aktning, ja. Förtalet har tystnat hvero är mera
aktad i Åbo, än du?
En suck.
- Hvad? Du suckar? Har någon varit nog låg
att förolämpa dig? #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
