Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Ryssarne komma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSARNE KOMMA! 121
Öfvergifvit honom! Ålla hafva de tänkt på sig, han
ensam har tänkt på sin pligt, och jag skulle öfvergifva
honom!
- Sådan är hon! klagade den saktmodiga Ånna.
Det gifves blott en utväg att få Eva med oss. Far...
följ med. Ålla ha svikit er; svik nu ej oss!
- Nej, sade borgmästaren. Här är min plats. Res
i Guds namn, jag stannar här, om det ock skulle kosta
mitt lif.
Sen 1! utropade Eva. En sådan far! Jag
stannar med honom, om jag ock skulle dö med honom.
- Hvad är det hon säger? frågade en bekant röst
och Valborg armbågade sig fram till trappan.
Jungfru Eva vill stanna kvar med far, svarade
en af tjenarne.
- Vill hon? mumlade bistert den gamla sköterskan.
Öch innan Eva anade något ingrepp i sin beslutanderätt,
hade Valborg fattat henne om lifvet och lyftat henne
på sina seniga armar, som hon så ofta fordom brukat,
när det kära barnet understod sig att trotsa hennes för-
maningar.
- Jag skall lära dig hvar din vilja är, när det
gäller din välfärd! förklarade amazonen med den väl-
bekanta barska stämman, som ej fördrog någon mot-
sägelse. Så hastigt och oväntadt skedde denna manöver,
att den förvånade flickan ej tänkte på något motstånd,
innan hon befann sig i språng buren till båten vid
strandbryggan och varligt nedsatt på ett knyte med säng-
kläder.
Fadern, systrarna och tjenarne följde efter till fots.
Det ringde till aftonsång, men ingen tänkte på att
hörsamma klockornas kallelse. Ålla strandgator voro
uppfyllda af flyktingar, hvilka skyndade nedåt bryggorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
