Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Ryssarne komma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 HERTIGINNAN AF FINLAND
- Nej, far vill stanna.
Gud signe honom för det. Res ni, jungfru; icke
duga kvinnfolk i krig. Lyckosam färd! Nog sköta vi
ryssen.
Eva gick. Hon hade icke gått långt, innan bon såg
Valborg, som släpade mcd sig till båten den ursinnigt
stretande häxan.
- Fly! fly! ropade Valborg. De äro här innan
solnedgången.
- Ja, vi resa i eftermiddag. Får jag ej säga farväl
åt dig?
- Kanske, kanske icke. Nu måste jag bärga mor.
Hon rymde i båten från Loihtomäki och är galnare än
jag någonsin sett henne förr. Resa ni verkligen?
- Ja, ja. Systrarna och jag. Vi resa med gudmor
iIeldt.
- Gud vare lofvad. Men låt det gå fort, lämna
allt i sticket! Minns hvad det är i nästa vecka!
- Jag vet det.
- Gud bjälpe dig öfver den veckan, allrakäraste
barnet mitt! Det är skickelsens tid, ofärdens tid, lyckans
tid, ingen vet. Glöm ej att läsa sju fadervår, när du
vaknar den dagen. Men res nu, för Guds skull, res!
Morgonen vet ej hvar aftonen lägger sig.
När Eva nalkades domkyrkan, hörde hon psalmerna
terljuda från dess mäktiga hvalf. Tiden var dyrbar,
Valborgs enträgna maning: res! res! ljöd i hennes öron,
men en oemotståndlig längtan dref henne in i kyrkan.
Ånnu cngång ville hon höra dessa sköna psalmer, som
blandade sig i hennes ljufvaste harndomsminnen; ännu
en kort stund ville hon bedja inom dessa vördnadsvärda
murar, där släkte efter släkte klagat sin nöd eller upp-
sändt sina lofsånger under ett halft årtusende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
