Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Ryssarne komma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 HERTIGINNAN AF FINLAND
hör deras hofslag, bergen darra af vagnarnas rassel. Ja,
de komma ... välkomna till gästabud! Åbo skall lysa
så klart, som moder mins bål ...
Öch hon dansade i sin vilda fröjd på grushögen,
än klappande med händerna, än ntbredande sina armar
mot öster, hvarifrån hon trodde sig förnimma de för
hvarje annan ofattliga ljuden. Den unga flickan, hvilken
en stund med rysning betraktat henne, skyndade in i
det gamla huset vid slottsmuren.
Trumslagaren Mikael Kallio, Mikku benämnd, läste
i sin psalmbok såsom i djupaste fred. Hans gamla
hustru, fordom trotjenarinna i Merthenska huset, låg
orörlig på sin rötoffsdyna i den fattiga bädden.
- Hur är det med Greta? frågade Eva delta-
gande.
fackar, som frägar, svarade gubben, utan att
se upp frän boken. Nog är det med henne så bra
det kan vara.
Har hon tagit de droppar jag förde till henne
i går?
Gud signe jungfru Eva, visst tog hon dropparna.
Så somnade hon, och så vardt hon döder i dag kloc-
kan fem.
- Hvad? År hon död?
Vi skola den vägen gå, sade gubben lugnt. Gud
tog henne till sig frän all den ofrid, som nu är i världen.
Nog har hon bra.
- Min stackars gamla hedörliga Greta! utbrast Eva
bedröfvad. Öch ni är nu ensam, gamle Mikku!
- Får väl gå som det går, så länge jag orkar röra
en pinne på trumskinnet. Gossen vår glek i fält med
Carolus till Norge – här böjde den gamle karolinen
hufvudet, som för ett helgon - och på den vägen blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
