Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Loihtomäki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOTUTOMAKI 57
- Det var i våras och ännu värre. Mor neg och
svarade ja, men jag fick far på min sida. Hagelfelt
gick mcd en hel klädkorg.
- Så ja. Var icke Elgen också en g~1ng din fäst-
roat), när du ännu var ett litet knyte?
- Aja, det hade vi tummat på då.
Nu är han diakonus vid domkvrkaii, och det är
ju för honom du gått till skrift?
– Ta. Men du skulle berätta mig hvad du drömt.
- Vänta litet. Han är snart hortåt fyrtio år... hati
är ungkarl.., han har aldrig haft någon annan hjärtans-
kär. Diakonus Elg är en Guds människa; hvarför tar
du ej honom?
- Far vill det icke, mor vill det icke, och själf
har han ingenting sagt.
- Och du vill, att en gammal förståndig karl skall
löpa i kapp efter sådana yrhättor? Tänker du kanske
på stackars Isak?
- Säg icke något illa om Isak, Valborg! Litet för
tam, litet för drömmande, men bättre gosse har aldrig
blifvit professor i Åbo. Låt honom vara, han är min bror.
- Så? Och du tror han är nöjd med att vara din
bror? Är det någon af de andra springfeltarne, som fångat
i snaran mitt kära barn? Lek icke blindbock med mig,
Eva; här är ej långt efter riset, och du vet, att sanningen
måste fram.
Den barska kvinnans tunna, energiska läppar drogos
till ett besynnerligt grin midt emellan löje och gråt.
Hennes »kära barn» förstod dessa grimaser, hon kände
den varma källan under det hårda, skrofliga berget, och
Valborg var alltsedan barndomen Evas enda förtrogna.
- Spara ditt ris - sade Eva med en vacker all-
varsam blick ur de mörka ögonen - jag skall säga dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
