Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Loihtomäki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOIHTOMÅKI 53
Ja du kan tro det, fagra jungfru, fortfor spöket,
sjutton är var jag och en sommar därtill, när de brände
mor min utanför Tavasttull. Mor min var icke mer än
femton, nar (le brände hennes mor; hyarför skulle jag
vara sämre? Tycker du kanske, att jag är svart nog?
Nej du, svart är jag icke, men sotig, sotig! Si, när
man bränner ett finger, svider det kanske en dag eller
en vecka; men när man sveder sig på moder sins bål,
får man märke för lifstidcn. Det var <le höge herrarne,
ser du; borgmästarc, råd Och hofrätt i Åbo stad. Ja
tänk, att de glömde bränna mig! Viljan var god, men
tiden icke rätt läglig. När det skulle ske, kom ryssen
i landet. Gud löne honom för den välgärningen och
låte honom komma snart igen. Åldrig skiner solen pä
bättre tider än stora ofred~en; jag vånne jag finge lefva
det om igen och se de höge herrarne falla som gräs
för han . . . Vänta litet, det skall nog komma. Hörde
jag icke måsarna säga till hvarandra därute vid Kukkaro-
kivi klippa: först äskan... så slagregnet. . . sä kriget...
så blodet.., så elden ... så hungern ... så pesten... ja,
ja, då skola vi göra oss en glad dag, när Åbo brinner
i alla fyra hörnen och landet sjunker i hafvet och
tjock is lägger sig öfver domkyrkan allt upp till torn-
spiran...
Vid dessa ord fattade häxan en eldbrand, svängde
den rundtomkring sig med flygande gnistor och började
dansa. Pojken vid spiseln uppreste sig likgiltigt, fattade
henne i armen och sökte rycka branden ifrån henne.
Eva Merthen hade nu fått nog af besöket och sprang till
dörren, men möttes af en bekant röst, som utropade:
- Är du här, barn? Hvad gör du här?
I nästa ögonblick inträdde Valborg, drypande af
regn och insvept i ett groft buckle af säckväf, som gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
