Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Helenadagen på Runsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I samma ögonblick skakades stugan af en fruktansvärd knall, och en ljungeld, klarare än dagens ljus, lyste in genom fönsterna. Ovädret hade brutit löst med förfärande häftighet; ett störtregn, blandadt med hagel, begynte smattra mot rutorna. Det var Sveriges och Finlands himmel som profetiskt instämde i ständernas krigsförklaring.
Alla som ännu dröjt ute sökte tak öfver hufvudet. En vidskeplig bäfvan efterträdde larmet i stugan; man försökte bortskämta den olycksbådande sammanställningen af åskan och krigsförklaringen, men det lyckades icke. »Stora ofreden började också med åskväder,» anmärkte en gammal fru. Vid detta förskräckliga minne ryste alla; man såg framför sig en ny tidsålder af ruiner och lyssnade knappt på det krigiska hofrättsrådets spetsiga infall:
– Syster Haselia menar sitt äktenskap med salig gubben; det lärer ha mullrat litet på bröllopsdagen.
Mörkret inbröt; ingen kunde tänka på att återvända till staden i båt. Man beslöt att fördela sig för natten i de få tarfliga sommarboningar, som då lågo kringströdda på Runsalas stränder, medan så många som möjligt inkvarterades i namnsdagsstugan, de äldre i högsängarna, de yngre på hö, som utbreddes öfver golfvet.
– Hvar är Eva?
Borta. Ingen visste hvar. Man frågade ej ens efter studenten Alanus, som ock var försvunnen i okända öden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
