- Project Runeberg -  Hertiginnan af Finland /
32

(1899) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Helenadagen på Runsala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finna två gemensamma drag, obetydliga vid första anblicken, men tillräckliga att gifva ansiktet ett uttryck, i hvilket tidens icke så litet blaserade smak öfverallt förgapade sig; det ena en ganska liten körsbärsmun, med nedra läppen mer än vanligt fyllig; det andra en fin, knappt märkbar slapphet i nedra ögonlocken, hvilkas uttryck därigenom fick något smäktande, som motvägde den lilla munnens något precisa snörpning och likasom kom hängifvenheten att försona hvad stoltheten brutit. Båda dessa drag funnos hos Eva Merthen, likasom de funnos hos Aurora Königsmark – och på båda sågo sig narrar och kloke blinda.

Den unga flickan väcktes ur sina drömmar af kapplöpningens rassel nedanför kullen och såg, i det hon vände sig om, studenten Isak Alanus störta uppför sluttningen främst bland de tre. Uppkommen, kastade han en triumferande blick på sina medtäflare; men knappt hade han hunnit sitt mål på några stegs afstånd, innan han plötsligt stannade, nedslog ögonen och kände sitt ansikte öfvergjutas af samma brännande rodnad som nyss förut, när han tilltalades af Scarin.

– Förlåt, stammade han, och därmed hade hans tillämnade tal en ände.

– Hvad skall jag förlåta dig? frågade den sköna flickan med sin melodiska röst, ej utan en skymt af medlidande och en annan af löje.

Alanus förmådde ej svara. Sedan någon tid var det beständigt så, när han talade till sin fostersyster. Han begrep icke huru; hans elev i latinet hade gjort slut på hans eget latin.

Hans nederlag blef fullkomligt, när de båda medtäflarne hunno fram och rådhusnotarien, som himlen begåfvat med den vigilantaste tungan, utropade:


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:39:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertifin/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free