Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. En middag under den gamla goda tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Heldt var icke allenast en klok och rik, utan äfven en vacker ung karl, lång och smärt,
med svart hår, som stadens sköna damer funno förtjusande. Måhända hade han detta naturens
företräde att tacka äfven för sin gunst hos rådmanskan Merthen, och han beslöt att taga
henne till råds i hjärtats angelägenheter, likasom han tagit hennes man till råds i
affärer af en mera kallblodig beskaffenhet.
Änkling i sina bästa år, fann Heldt det lika lofligt som klokt att se sig om efter en
annan maka, och hvar kunde hjärtats fordringar lyckligare öfverensstämma med affärernas,
än vid den unga, sköna och rika lagmanskan Björkegrens fötter? Han beslöt därför utan
tvekan att våga en storm på dessa väl befästade vallar.
Detta mötte dock vissa betänkligheter. Utom den sköna änkans kända obeveklighet, reste sig
mellan henne och den oemotståndlige nye tillbedjaren en annan skiljemur, om hvars höjd och
fasthet nyare tider knappt kunna göra sig en föreställning. Sederna voro så stränga, att
hvarje ord af en ung man till ett fruntimmer, i hvars familj han icke var introducerad,
ansågs såsom en förolämpning, och ingen höll mera strängt på sin värdighet i detta
hänseende, än den mäktiga Wittfootska släkten. Heldt hade varit tio år Åbobo, utan att
ännu ha fått äran introduceras hos farbror Hans; huru besegra ett så oöfverstigligt
hinder?
Rådmanskan Merthen fann råd. Hon beslöt att anställa en middag till firande af konungens
54:de födelsedag den 20 April. En sådan ära tillkom visst icke ett anspråkslöst
rådmanshus, knappt nog en borgmästare, enär landshöfdingen, biskopen eller presidenten med
skäl kunde anses därtill ensamt berättigade. Men då landshöfdingen och presidenten för
tillfället voro borta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
