Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. IV, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Petter kommer).
Pett. Musikanter, kära musikanter, spela: "Mitt hjerta
slår af fröjd;" ja, om mitt lif är er kärt, så spela:
"Mitt hjerta slår af fröjd."
1 Mus. Hvarföre just den visan: "mitt hjerta slår af fröjd."
Pett. Jo, kära musikanter, derföre att mitt hjerta
sjelft spelar: "mitt hjerta är så fullt af sorg." Ack,
spela upp för mig en lustig litania, som kan muntra
mig.
2 Mus. Nej, tala inte till oss om litania; det är ingen tid till spel nu.
Pett. Ni vill således inte?
Musikanterna. Nej.
Pett. Nå, så skall jag ge er, och det ljudeligen.
1 Mus. Hvad vill du ge oss?
Pett. Inga pengar, det försäkrar jag; men ett stråk med denna stråken.
(Drar värjan).
2 Mus. Lägg bort pliten och tag fram, om du har något klyftigt att säga.
Pett. Akta ni er bara för min klyftighet; den kan
klyfva edra fårskallar lika väl som min plit. Svara
mig nu som karlar:
Då smärtans pil min själ betvang
Och jemmerqval mitt sinne böjde,
Musiken med sin silfverklang –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
