Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öknamn åt Guds kreatur och ställer er som oskulder, då ni
är lättfärdiga. Se så! Jag har fått nog, jag; det har gjort
mig galen. Jag säger, vi skola icke hafva flera giftermål.
De som redan äro gifta, skola lefva – alla utom en: resten
skall blifva som den är. Gå i kloster, gå! (Hamlet går).
Oph.
O, hvilken ädel själ här gått förlorad!
Hofmannens öga och den lärdes tunga
Och hjeltens svärd!
Den fagra statens blomma och förhoppning,
De fina seders spegel, vettets mönster,
Den eftersöktaste bland eftersökta, –
Förbi, förbi med allt!
Och jag, bland qvinnor olycksaligast,
Som honung sög utaf hans eders välljud,
Ser nu hans ädla, mäktiga förnuft
Förstämdt och vidrigt som ett sprucket klockspel,
Ser herrlig ungdoms makalösa blomster
Af svärmeri förvissnadt, ve mig, ve!
Som sett hvad jag har sett och nödgas se.
Åh nej, åt kärlek ligger ej hans håg;
Så står det icke till, ej heller var
Hans tal, om än i formen något rubbadt,
Vansinne likt. Han något har i sinnet,
Som hans melankoli nu rufvar öfver,
Och jag är rädd, att kläckningen blir farlig.
Att sådant förekomma har jag nu
I hast beslutat sända honom af
Till England för att kräfva ut den skatt
Som man förhållit oss. Måhända skall
Omvexlingen af nya föremål
Och haf och land fördrifva detta något,
Som slagit rot uti hans sjuka hjerta
Och uppväckt detta grubbleri, som vållat,
Att han ej mera är sig lik. – Hvad tror ni?
Det torde göra godt, dock tror jag än,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
