Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhaltig, att språklärans regler ibland få sitta emellan, att
ord af barbarisk form icke försmås, att verserna ofta
äro jämmerligt byggda, att sibyllisterna i få ord sagdt
äro klene skriftställare och dålige poeter, som föga
förtjäna det loford hr Bang gifvit dem för den »virtuositet»,
hvarmed de röra sig »i de till en del starkt arkaiserande
formerna», det hade med skäl kunnat anmärkas. Men
detta är något annat än stilens uppsåtliga dunkelhet.
Allra minst har man att tala om en sådan i sibyllans
bekännelser af sin tro eller i hennes religionsbistoriska
profetior. Vi meddela här ett prof, slumpvis valdt, på
stilen i dessa:
Ur Marias jungfruliga sköt det föddes ett nytt ljus.
Ifrån himlen han kom och vardt iklädd människoskepnad.
Först i strålande kraftig gestalt sig Gabriel tedde,
Kom som bud ifrån Gud, och så han sade till jungfrun:
Ungmö, upptag Gud i ditt obefläckade sköte!
Sade – och Gud förlänade nåd. Men hon, som det hörde,
Hon, som förblef så ren som hon var, vardt fattad af bäfvan.
(VIII, 458 ff.)
Hvad sibyllans extatiska tillstånd vidkommer, så är
det så långt ifrån, att detta ger en dunkel färg åt hennes
stil, att denna är till regeln färglös och prosaiskt nykter.
Författarnes trosfanatism ger sig tillkänna i de uttalade
fördömelsernas mängd och hårdhet, men sällan i stilens
värma, och den rikliga utpyntningen med lån ur den episka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
