Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personifikationsförlopp och därefter blifvit af missförstånd gjorda
till gudanamn. Polyteismens gudar skulle således enligt
sibyllinerna vara icke endast förgudade människor, utan
i någon mån äfven förgudade ord – en åsikt, som vunnit
burskap äfven i vår tid. Så finna vi ordet kypris nyttjadt
att beteckna oren kärlek i II, 139 och V, 429; aräs att
beteckna krig och våldsam död III, 465 och VIII, 141,
146; vi finna erinnys (erinys) för hämnd III, 415 och
IX, 126; häfaistos för eld II, 19; täthys för haf, näreus
för vatten, 1, 227, moirai för öden. I V, 447 ff.
anmärker sibyllan ironiskt, att när medelhafvet en gång vid
tidernas ände torkar och varder land, då få sirenerna
skäl att fälla uppriktiga tårar. Härmed är dock listan
på dessa retoriska grannlåter färdig. De förekomma
således ytterst sällan. Den opersonliga mening, hvari de
af sibyllinerna begagnas, hade också redan sin häfd hos
de helleniske skalderna. Kypris nyttjas för kärlekslust
af Sofokles och Euripides; aräs för krig, fördärf och
pest och erinys för hämnd, straff och ofärd af Sofokles
och flere andra; häfaistos för eld af Homerus, Sofokles
och Euripides; täthys är en hos de senare skalderna
allmän beteckning för själfva hafvet, o. s. v.
Ett par exempel kunna bäst förtydliga, huru
sibyllinerna vanligen begagna sig af dessa omskrifningar. I III,
11 ff. sjunger sibyllan:
En är Gud, allsvåldig, onämnbar, himmelens konung,
Född ur sig själf, osynlig och ensam skådande allting.
Ej är han danad i sten af den mejslande människohanden,
icke af elfenben eller guld, som ett alster af konsten.
Nej, han själf har bevisat sig själf som den evige anden,
Visat sig vara det väsen, som är, som var och förblifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
