Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att äga en aning om hvem den burna, smekta och
besjungna var. Denna af tidens lärdaste humanister och
teologer delade okunnighet kunde icke längre tillskrifvas
obekantskap med de latinske kyrkofädernas skrifter eller
medeltidens förskolastiska och skolastiska litteratur, ty
studierna på dessa områden hade bedrifvits med flit och
framgång och just dessa studier bestyrkt dem i den ärfda
föreställningen om sibyllans rena katolicitet.
Man fick nu veta, hvem hon var. Kristen var hon
visserligen, men kätterska, demokrat och till sina
framtidssyner kommunist.
Hade i det västra Europa under medeltidens många
århundraden ingen vetat därom? Sibyllinkunskapens
historia svarar med all den bestämdhet, som här är möjlig:
ingen. Under alla dessa århundraden hade de
asiatisk-egyptiska sibyllinböckerna varit fullständigt okända i
västerlandet (in Occidente prorsus ignoti),[1] och de enda
källor, som funnos för medeltidens sibyllinska vetande,
nämligen kyrkofäderna Lactantius och Augustinus, hade
ingenting yppat om sibyllans häretiska skaplynne, utan
endast förhärligat henne som sierska om en ende Gud
och om världens frälsare Jesus Kristus.
Häraf låter sig förklara, att medeltidens romerska
kyrka firat sibyllan med hymner och konstnärliga
hyllningsgärder, som ställde henne i omedelbar närhet af
gamla testamentets profeter och det nyas apostlar.
I kyrkan Ara Cæli på Kapitolium hade munkarne
under århundraden vid högtidliga tillfällen kring ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
