- Project Runeberg -  Fädernas gudasaga m.m. /
223

(1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Tradition: Myths, Tales, Songs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dock äro dessa farliga väsen på långt när icke så
många, som de välvilliga i naturen eller de oskadliga.
Många sådana hafva uppkommit ur de lifsfrön, hvarmed
Audumla mättat skapelsen. Allt har lif, ehuru lifvet är
af många slag. Så lefva väsen inne i träden. De gamla
vårdträden, som växa på gårdplanerna, hafva själar, som
känna med de människor, som de sett födas och växa
upp i närheten af sin skugga. Bor en släkt länge på
samma gård, och har vårdträdets själ sett många barn
af den släkten leka under dess krona och växa upp till
dugande människor, då uppstår ett förtroligt förhållande
mellan vårdträdet och släkten. När den senare
blomstrar, frodas vårdträdet, äfven i sin höga ålder, och vid
vinterfesten, då det står utan blad, smyckas det af
gårdfolket med brokiga band. Aldrig sjunga fåglarne
vackrare än i vårdträdet, och när en man, som varit länge
borta på sjöfärder eller i krigsäfventyr, kommer hem, då
hälsar honom en susning i dess krona, som väcker hans
käraste barndomsminnen.

Afven häraderna hafva sina vårdträd, under hvilka
rätt skipas, och folkstammarne hafva sina, där de
samlas till tings och rådgöra om krig och fred.

På hafvet i stormen hör man necken slå sin harpa,
och från älfvar och forsar förnimmes stundom i
sommarnätterna strömkarlens strängaspel.

Ej sällan händer, att två af Järnskogens farligaste
Lokesöner, ulfvarne Skall och Hate, lämna sitt tillhåll
och jaga efter solen och månen under deras färder på
himmelen. Asagudarne hafva hitintills alltid lyckats frälsa
dessa undan deras förföljare, ehuru de ofta kommit dem
så nära, att de blifvit skymda för människornas ögon (vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:29:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudasaga/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free