Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16.
TORS FÄRD TILL JÄTTEN HYMER.
Asagudarne voro en dag samlade till ett festligt
samkväm, där man vid måltiden pröfvade och fann behag i
steken af vildt, som jagats och fångats i skogen. Mycket
vardt drucket, medan denna rätt förtärdes, och under
inflytandet af det rikliga drickandet kommo nya tankar och
förslag att omordas. Så framställdes den mening, att de
makter, som upptagits i fredsförbundet med asarne, voro
underordnade och hade att visa dem sin undersåtliga
vördnad genom att, åtminstone en gång om året, mottaga
dem i sina boningar och där sörja för godt underhåll.
Tanken slog an, och innan man steg upp från bordet,
hade man med lottning afgjort, hvem som vore
lämpligast att börja hos. Lotten hade gifvit tillkänna, att
hafsjätten Öger skulle bli gudarnes förste värd och att
han hade råd att bjuda dem riklig undfägnad. Det beslöts
också, att Öger skulle därom genast underrättas; Tor
spände för sin char och for dit. Öger satt på sin
klippborg ute i hafvet, när asaguden kom. Tor frambar
ärendet i befallande ton och med en skarp blick in i jättens
ögon. Öger svarade icke nej till ärendet; men han var
förnärmad af Tors uppträdande och uppgjorde genast sin
hämndeplan. Han ville, sade han, gärna emottaga asarne
i sin borg och bjuda dem det mjöd han förstod att brygga;
men för att mjödet skulle varda så rikligt som en sådan
fest kräfde och han själf önskade, behöfde han en
mycket större bryggkittel än han nu ägde. Han angaf måtten,
som voro mycket stora, och torde sagt sig vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
