Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och jätteskepnaden var försvunnen. Loke blef rädd eller
låtsade vara det. Bredvid sig märkte han en klippa eller
hvad det kunde vara, med en bred öppning, nästan så
stor som klippväggen, hvari hon var. Loke tog sin
tillflykt dit in, och Tor kom efter. Inne i grottan var åt ena
sidan en tämligen trång och kort gång. Dit kröp Loke
in och gömde sig. Han ställde sig, som vore han alldeles
förskrämd. Tor satte sig i sidogångens öppning med
handen om hammarskaftet och afvaktade hvad komma
kunde. Kort därefter uppstod ett besynnerligt, långdraget,
snöflande och rullande dån, som vardt allt förfärligare och
liknade en underjordisk åska. Marken gungade, och
grottan, hvari Tor och Loke gömt sig, skälfde i sina
grundvalar. Det var jordbäfning, och den blef långvarig. Med
korta uppehåll förnyade sig de rullande dånen och de
dem åtföljande jordskalfven hela natten. Tor själf tyckte,
att detta var hemskt, helst mörkret var så tjockt, att man
ej såg hand framför sig. Ändtligen var det som om
mörkret förtunnats så pass, att det var möjligt att nyttja
sina ögon. Då gick Tor ut och spejade, så godt det
lät sig göra i dunklet på den bäfvande skogsmarken, där
träden vacklade på sina rötter eller redan lågo kullslagna.
Loke följde honom efter. Då upptäckte han ett par fötter,
större än en storvuxen man, och vid dem ett par ben,
långa i förhållande till fötterna, och en bål, hvars flåsande
bröst höjde och sänkte sig, och slutligen ett hufvud, ur
hvars mun och näsborrar det jordskakande dånet kom.
Helt visst var det jätten som Tor hade sett, innan han
gick in i grottan. Jätten sof och snarkade. Tor vill
annars aldrig slå sofvande man; men nu förekom det
honom nödigt att göra ett undantag. Han lyfte hammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
