Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina sköldar till jämnhöjd med öfverläppen och sjunga
med dämpad stämma, så att de mångas röster
sammansmälta till ett doft brus, likt bränningarnas i hafvet, och
om de då höra Oden blanda sin stämma däri, då veta
de, att han förlänar dem seger. Då »sjunger han under
deras sköldar», och de varda herrar på slagfältet.
Hugrunorna äro af mångfaldigt slag och innehålla
både jordisk och andlig visdom. De hafva varit
eftersträfvade af män och kvinnor, högättade och lågättade.
Så äfven läkerunorna, som gått i arf hos somliga
höfdingeätter. En bön om detta slags runor ljuder så:
»Hel eder, asagudar! Hel eder, asynjor! Hel dig,
månggagnande Fold (jordgudinnan Frigg)! Måtten I gifva oss
ordets makt och andens odling och läkande händer, medan
vi lefva!»
Om Heimdalls sonson, Borgar-Skölds son Halfdan,
har det sjungits, att han, den unge,
»lärde sig runor,
evighetsrunor
och jordelifsrunor;
han lärde sig sedan
att människor frälsa,
döfva svärds-egg,
lugna hafvet,
fågelsång tyda,
dämpa eldar,
sona och döfva,
sorger häfva.»
Åtgärder vordo i urtiden träffade att sprida dessa
välgörande runor bland alla varelsesläkter. Oden utbredde
dem bland asarne; alfen Dain och Mimersonen Dvalin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
