Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9. Människoskapelsen.
Oden, Höner och Lodur kommo till det härliga
Midgard, som de skapat, och vandrade där. Mycket var där
att se och fröjda sig åt; men något saknades ändå:
varelser, som kunde glädja sig åt Midgard som åt ett
välprydt hem, och tacka dem, som förlänat dem hemmet.
Gudarne gingo utefter stranden af det nordliga hafvet,
där detta drager sig söder ut kring Aurvangalandet
(»Lerslättlandet», sydligaste delen af skandinaviska halfön).
Där sågo de på stranden två träd och beslöto omdana
dem till likhet med den skepnad de själfva buro och att
göra dem till medvetna varelser. Det ena trädet kallas
Ask, det andra Embla. Lodur lossade dem från deras
förbindelse med jorden och gaf dem förmåga att röra
och föra sig efter inre driffjädrar; han förvandlade deras
kalla safter till varmt blod och omformade dem till afbilder
af gudarne. Höner gaf dem mänskligt jag med
medvetande och vilja. Oden gaf dem den yppersta gåfvan:
anden. Så skapades det första människoparet: Ask,
mannen, och Embla, kvinnan.
Vackra att skåda, men nakna och blyga stodo de
inför gudarne. Då afklädde sig Oden sina egna
praktfulla kläder och klädde med dem Ask och Embla. Och
de tyckte sig ståtliga, när de fått dräkter.
Hvad som skedde vid det första människoparets
skapelse upprepas i viss mån vid hvarje människas. De
båda träden Ask och Embla hade uppspirat ur ollon,
som världs-asken Yggdrasil fällt till jorden. Och äfven
med deras afkomlingar är förhållandet detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
