Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för asarnes gudasläkt. Den andre är den milde Höner,
känd äfven under namnet Vee. Den tredje är Lodur,
»uppflammaren», som äfven kallas Vile. Höner och Lodur
blefvo stamfäder för vanernas gudasläkt.
Mimer, väktaren vid den skapande visdomens källa,
drack hvarje morgon af dess kraft- och
kunskapsförlänande mjöd, den dyrbaraste och ljufvaste saften i
skapelsen, och begåfvades därigenom med danareförmåga och
djup visdom. Han födde sju söner, som fingo åtnjuta
samma dryck och blefvo, likasom fadern och i faderns
tjänst, personliga skaparkrafter, naturverkmästare och
storsmeder, som smidde gräs och örter och underbara
smycken af eld eller guld eller andra grundämnen.
Det var af ödet bestämdt, att Oden och hans
ättlingar icke skulle stanna i underjorden; de voro utsedde att
behärska världar där ofvanför. Oden uppsteg i
världsträdet för att från dess höjd öfverskåda de riken, som
blifvit honom tilldelade, och han såg, huru jordens rund
innehades af den vanskaplige Ymer och dennes fötters
ohyggliga afkomma. Ung och oerfaren var Oden ännu,
och han kände, att han af egen kraft ej förmådde rensa
jorden från dessa vidunder och uppfylla de andra
plikter, hvilka väntade honom som världars styresman. En
dryck ur visdomskällan kunde förhjälpa honom härtill;
men Mimer, källans djupsinnige väktare, vägrade honom
drycken, innan han bevisat sig den värdig genom
själfuppoffring. Då gaf Oden sig själf till offer åt sin
lifsuppgift. Nio dygn dvaldes han i det vindfarna trädet
utan föda och dryck, sårad med spjut, offrad åt Oden,
offrad åt sig själf, blickande nedåt, bedjande under tårar
om den styrka han saknade, och lyssnande till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
