Svara, giv rätt åt den stoftgrandfödde,
Moira, som dolt dig i mörker och natt,
formande Kaos och länkande Kosmos’ gång.
Varföre födas och dö vi,
varföre stappla vi livskvalbrutne
släkt efter släkt invid dödens brant?
Vi göt du giftet av längtan i barmen,
vi har du satt oss omätliga mål,
medan du dock slungar vandrarn i djupet
just vid hans första försökande fjät?
Är du blott slumpens ymnighetshorn,
gjutande evigt en varelseström
syftemålslöst genom ändlösa rum?
Är du en ondskefull dämon,
skapande väsen för gyckels skull,
väsen att leka med,
väsen att pina,
väsen att döda för ro skull?
