Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luftförtunning, som framkallade dessa vindar. Redan
vid denna tid var sålunda sammanhanget mellan
barometertryck och vindriktning insedd, om än det
närmare studiet af dessa och andra meteorologiska
företeelser icke kunde göras förr än i vårt
århundrade, sedan observationerna utbredts till
vidsträcktare områden och förelågo i större mängd.
De första synoptiska kartorna öfver vindriktning,
barometerstånd, temperatur och molntäckets
beskaffenhet utgåfvos 1846 af amerikanaren
E. LOOMIS[1]. I Europa blefvo sådana kartor publicerade först 1853 af den holländske meteorologen KRISTOFFER
BUYS BALLOT (1817–1890). Däremot hade KAMPS
genom kurvor, som han kallade isobarometriska
linjer[2] förenat de orter, som hade samma årliga
barometerväxlingar, och H. BERGHAUS offentliggjorde
1839 efter dessa principer en isobarkarta[3] öfver
Atlantiska och Indiska oceanen. Men enligt den
tidens uppfattning voro dessa isobarer raka linjer,
som gingo parallelt med ekvatorn, ehuru A. ERMAN
redan 1831 uttalat den förmodan, att lufttrycket
icke blott ändrades med den geografiska bredden
utan också med längden. Det var därför ett stort
framsteg, då E. RENON 1864 offentliggjorde en karta
öfver Frankrikes medelisobarer, hvilken visade,
att isobarerna icke gå så regelbundet, som man
förr förmodat. Detta bekräftades ytterligare, då
E. BUCHAN 1868–69 utgaf den första isobarkartan öfver
hela jorden.
Att barometertrycket var olika på olika höjd antog
först BLAISE PASCAL (1623–1662), som för att
få en undersökning häröfver gjord, uppmanade sin
svåger PÉRIER att jämföra barometerns höjd i staden
Clermont och på den närbelägna bergstoppen Puy de
Dôme. Denne fullgjorde uppdraget den 19 sept. 1648,
och fann, att barometern sjönk ju högre upp han kom,
hvilket bekräftade Pascal’s åsikt, att luften var
tunnare i de högre lagren än vid jordytan. Redan
samma år meddelade Pascal i en uppsats[4] den gjorda
upptäckten, och framhåller härvid, att man på detta
sätt kunde afgöra om två ställen låge på samma nivå
»det vill säga lika långt från jordens medelpunkt»
samt att »luftens tyngd och tryck» var den enda
orsaken till olika barometerstånd, icke någon
naturens horror vacui, hvilken icke existerar. Sedan
man genom upprepade experiment af denna art funnit,
att barometertrycket aftog enligt bestämda lagar, låg
den tanken nära till hands, att med barometerns hjälp
bestämma höjden. Den första om än mycket ofullständiga
formeln härför uppställde E D M. MARIOTTE (1679)[5]. Den
riktiga formeln framlade först HALLEY, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
