Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– och graderna utvisades genom detta ämnes utvidgning
eller sammandragning; men några fasta punkter för
graderingen funnos icke, gradskalan var därför
godtycklig och olika på olika instrument, så att
knappast två angåfvo samma gradtal[1]. Behofvet af
några fixa punkter insågs dock snart, och många
olika förslag framställdes, efter hvilka olika arter
termometrar konstruerades, t. ex. temperaturen i
Pariserobservatoriets djupa källare, människoblodets
temperatur, den högsta i England observerade
temperaturen (den s. k. Hawksbee’s termometer)
m. m. och gradbeteckningen var lika växlande. Ämnena,
hvarmed de fylldes, voro också af olika slag:
kvicksilfver, sprit, linolja (Newton), luft (Halley),
vatten (Varenius) m. m. Den förste, som föreslog,
att vattnets frys- och kokpunkter borde sättas som
fixeringspunkter var italienaren CARLO RlNALDI
(i694)[2]. Den engelske astronomen EDMUND HALLEY
hade 1693 visat, att vattnets kokpunkt vid samma
barometerstånd alltid inträffade vid samma värmegrad,
och yrkat, att denna skulle vara utgångspunkten; redan
1667 hade ROB. HOOK visat detsamma om dess fryspunkt
och framställt ett liknande yrkande med afseende
på denna; men Rinaldi har, som nämdt, föreslagit
båda dessa punkter såsom fixeringspunkter. Den tyska
fysikern DANIEL GABRIEL FAHRENHEIT konstruerade sin
termometer 1724 delvis efter dessa principer. Dock
valde han till utgångspunkt vid gradräkningen sin
lägsta grad, så att fryspunkten blef den 32°; hans
tredje fixa punkt var blodets temperatur 96°. Däremot
använde han sig icke af vattnets kokpunkt, hvilken
han funnit växla vid olika barometerstånd. Fransmannen
ANTOINE FERCHAULT, egare af gården Réaumur i Vendée,
företog sig att år 1730 konstruera en ny termometer,
där fryspunkten bestämdes genom en köldblandning af
krossad is och koksalt, hvari ett kärl med vatten
nedsattes; så snart en tunn ishinna bildats på
detta, markerades fryspunkten. Hans andra fixa punkt
var vattnets kokpunkt. Men hela hans experiment var
mycket bristfälligt, och det var först en schweizare
J. A. DE LUC, som åstadkom den med orätt kallade
Réaumur-termometern. - Svensken ANDERS CELSIUS
har 1742 gjort en ny 100-gradig barometerskala,
där nollpunkten bestämdes af vattnets kokpunkt vid
ett barometerstånd af 23 svenska tum och 3 linjer,
och gradtalet 100 fastställdes genom instrumentets
nedsättande i kram snö. Sannolikt är det Linné,
som sedan vände om denna skala, och därigenom gaf
termometern dess nu vanliga form. Samtidigt med
Celsius har en fransman CHRISTIN också föreslagit den
100-gradiga skalan, ehuru den svenska termometern
blef den enda, som man i utlandet fick närmare
kännedom om, och detta till följd af de flitiga
termometerobservationer, som med den utfördes i
vårt land.
Barometerns konstruktion stöder sig på den af
italienaren EVANGELISTA TORICELLI år 1643
gjorda upptäckten, att om man fyller ett i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
