Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet) - X. Resor i det Atlantiska Ishafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han måste kringsegla södra och västra kusten af
Banks-land samt tillbringa nästa vinter i Mercy Bay
på dess norra kust. Men under sommaren 1852 gick
isen aldrig upp, och på våren 1853 var Mac Clure
besluten att låta en del af sitt folk landvägen söka
taga sig fram till Amerika. Emellertid hade man 1852
afsändt en expedition från England för att söka efter
honom, och denna hade genom Lancastersundet kommit
till den lilla Delay-ön söder om Melville-ön samt
därifrån skickat några man på slädar öfver till Banks
land, hvilka i mars 1853 funno Mac Clure och förde
honom och hans folk till fartygen. Dessa återvände
följande år samma väg, som de kommit. Mac Clure var
sålunda den förste – liksom hittills den ende –
som gjort hela nordvästpassagen. Han erhöll till
belöning för sin bedrift 10,000 pund jämte andra
utmärkelser[1]. Nordvästpassagen var härmed funnen,
men hade visat sig alldeles obrukbar för praktiska
ändamål. Alla följande resor hafva därför haft till
uppgift endast vetenskapliga undersökningar eller att
genom Smith-sundet tränga mot polen. På detta sätt
hafva vattnen norr om detta sund, Kane bäckenet,
Kennedy-kanalen, Robeson-kanalen samt en del af
hafvet där norrom upptäckts. Den högsta bredd som här
uppnåtts är 83° 24’, dit den amerikanske löjtnanten
LOCKWOOD kom 1883[2].
X. Resor i det Atlantiska Ishafvet.
Grönlands östra kust var under 1600-talet icke föremål
för några närmare undersökningar; den nordligaste
punkt, som angifves på kartorna var Gale Hamkes vik,
upptäckt 1654 af en holländsk skeppare GALE HAMKE
oeh belägen vid 74° n. br., men hela kusten söder om
den var ingalunda känd. En holländsk karta af VAN
KEULEN upptager dock ett par än nordligare områden
»Land van Edam» under 77° 10’ och »Land van Lambert»
under 78° 10’, det förra sedt 1655, det senare
1670[3]. Nya undersökningar gjordes här först af WILLIAM
SCORESBY, som år 1822 seglade utefter kusten från Gale
Hamkes vik till 69° och kartlade den, samt upptäckte
Scoresby-sund, i hvilket isen dock hindrade honom att
intränga. Han fann äfven många andra fjordöppningar
och uttalade den åsikten, att framför kusten låg en
mängd öar[4]. Kapten CLAVERING seglade följande år från
Spetsbergen öfver till Grönland, som han såg på en
högre bredd än Scoresby, nämligen från Shannon-ön 75°
9’ till 77° n. br. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
