Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett isfritt haf i nordväst, men att komma dit var
omöjligt i följd af ishinder. Sålunda måste man
återvända och söka vinterhamn i en vik Iglulik
på Melville-halföns nordvästra sida. Under vintern
undersöktes Fury and Hecla-sundets stränder, men äfven
följande sommar var det omöjligt att gå genom detta,
hvarför expeditionen återvände till Europa.
År 1824 afseglade Parry åter med samma fartyg för att
undersöka om Prince Regent Inlet, som han upptäckt
1819, möjligen kunde vara en genomfartsväg mot
väster. Först i september kunde han i följd af svåra
isförhållanden uppnå detta sund, där han tvangs att
söka vinterhamn i Port Bowen (73° 12 ii" n. br., 89°
2 v. Gr.). Följande sommar var ännu ogynnsammare; han
kom ej sydligare än till 72° 48’ n. br. och nödgades
att här kvarlämna det ena fartyget Fury med stora
förråder. Detta var hans sista färd åt dessa trakter
[1].
Ar 1829 anträdde kapten JOHN ROSS en ny resa
till farvattnen norr om Amerika. Han var denna
gång utrustad af en rik bryggare FELIX BOOTH,
som ställt till hans förfogande ångbåten Victory,
hvilken dock var liten och hade en nästan oduglig
maskin. I augusti var han vid Prince Regent Inlet,
där han tänkte söka genomfartsvägen, och kom utefter
dess västra strand ända ned till 69° 59’ n. br., där
han stannade öfver vintern. Härunder företog hans
brorson JAMES CLARK ROSS en slädfärd öfver halfön
Boothia Felix och King Williams Land, ända till 98°
33’ v. Gr. Sundet emellan dessa land kallas Ross
strait. Följande sommar var ogynnsam : man blef ej
segelklar förr än i september och kom föga längre
än föregående år. Då deklinationen vid ankarplatsen
befanns vara 89°, föreföll det sannolikt, att man
skulle kunna finna den magnetiska nordpolen eller den
punkt där deklinationen var 90°. Den yngre Ross begaf
sig därför på våren 1831 ut att söka denna punkt,
och den 1 juni fann han vid Kap Adelaide 70° 5’ 17"
n. br., 96° 46’ 45" v. Gr. magnetnålens lutning vara
89° 59’ och följande dag nådde han sitt mål. Under
vintern hade man genom slädfärder öfvertygat sig om,
att Regent Inlet blott förde ned till en sluten vik
Boothia golfen, och meningen var därför att återvända
sommaren 1831. Härifrån hindrades Ross dock därigenom,
att hans fartyg frös fast redan dagen efter sedan
det blifvit flott (d. 29 augusti) och sålunda var
man tvungen att tillbringa ännu en vinter på samma
ställe. Nästa sommar måste man öfvergifva det illa
medfarna fartyget för att längst östra kusten af
Boothia Felix komma till det ställe, där vraket af
Fury fanns. Vid detta tillbragtes den fjärde vintern,
och i augusti 1833 kommo de genom Lancaster-sundet
till Baffins-vik, där de upptogos af ett fartyg,
som händelvis befann sig i detta farvatten, samt
återfördes till England, hvilket de återsågo i oktober
1833 efter mer än fyra års bortavaro[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
